kapusta family on tour

Efter många års uppehåll så satt jag äntligen på hästryggen igen. I söndags var jag och en av mina vännerpå turridning på Valleröd utanför Blentarp. Det var lite nervöst innan, det måste jag erkänna. Sist jag satt på en häst så åkte jag av och skadade mig i ryggen. Sen har det gått mer än 10 år, kanske 11, 12.. jag minns inte ens (ålderstecken?). Trots att det var många år sedan jag hängde i stallet dygnet runt så drömmer jag fortfarande om hästar och om att jag rider, säkert flera gånger i veckan.

Men det är väl som att cykla, när man väl kan det så sitter det där för alltid. Efter ett par osäkra minuter kändes det som alltid, helt underbart! Jag ska köpa en häst! Den kan bo i vardagsrummet, eller i kolonin kanske. Kanske väntar jag till Tim har lärt sig rida så kan jag säga upp mig från jobbet och flytta ut till en hästgård på landet. Ja, ni förstår hur härligt det var.