kapusta family on tour

Svärfar körde oss till tåget som tog oss till Kastrup där flyget skulle gå. Vi åkte ganska lågt i förväg för att hinna äta lunch på flygplatsen. Det är svår att beräkna hur lång tid incheckning och säkerhetskontroll tar och förra gången vi åkte på semester var det jättelånga köer till båda. Vi hade lagt till tid för det men den här gången gick det snabbt så det blev istället en lång väntan på att få gå på planet. Den sista timmen med evighetslångt tjat om när planet skulle lyfta.

Väl ombord var det lugnt och de 10 timmarna gick relativt fort. Vi hade hoppats på att sova lite på planet men det var stört omöjligt, helt fel tid på dygnet, för ljust och för mycket ljud. Så när vi landade i Bangkok var vi alla tre väldigt trötta.

Vi var väldigt glada över att ha förbokat taxi (2,5 timme) till Ban Phe istället för alternativet buss (5 timmar) som vi övervägt in i det sista. Vi hade lite tur vid  vid Immigration desk och fick gå före hela kön, vet inte varför men väldigt skönt. Väl framme vid bagagebandet så kom väskorna på en gång. Sen kom vi på att vi inte hade med oss lappen med var taxin skulle hämta oss och blev lite nervösa. Flygplatsen är ju rätt stor men vi hittade vår chaufför nästan på en gång.

Vi hade bokat taxin via en svensk snubbe som var bosatt i Thailand för att få bälteskudde och en chaufför som inte körde som en galning. Bälteskudden var på plats men vi satt 2,5 timmar med hjärtat i halsgrupen, kändes som om vi skulle krocka flera gånger. Tim sov dock som en stock hela vägen.

Väl framme i den lilla staden Ban Phe kände vi för en paus så vi åt lunch på en restaurang i närheten av hamnen. Sen gick vi ner till hamnen, tjafsade lite om biljettalternativen i biljettkontoret och satte oss sedan att vänta på att färjan skulle komma. Vilken tid var omöjligt att få reda på, alla sa olika tider. Till slut kom den i alla fall och båtresan gick smidigt, tog 40 minuter i lugnt vatten.

Efter nästan ett helt dygn var vi äntligen fram till vår första destination Koh  Samet. Hade vi varit smarta så hade vi tagit en taxi till vårt hotell men nej då, vi fick den briljanta idéen att GÅ dit i gassande solsken. Fick för mig att det var max 500 meter men det visade sig att vara nästan två kilometer. Med packning i värmen så var det inte nån angenäm promenad. Den stackars 6-åringen sa knappt ett pip på hela vägen, han traskade på. Väl framme var vi helt slut. Då visade det sig att vår bungalow låt uppe på en höjd. Trodde knappt vi skulle ta oss upp men till slut kom vi upp för den långa trappan.

Efter nån timmes vila satte vi på oss badkläderna och gick ner till vattnet och vips så var hela den nästan 24 timmar långa resan ett minne blott.

Fortsättning följer…