Hoi An ligger vid en stor flod med mängder med förgreningar som skapat en mäng mindre och större öar söder om staden. En av dem är Cam Kim som är väl värt ett besök. Fram tills nyligen kunde en bara ta sig hit med båt men förra året öppnades den långa smala bron som förbinder ön med staden, endast öppen för tvåhjuliga fordon.
Det var inte helt lätt att ta sig över bron, den var brant och vi fick trampa på rätt bra på våra skruttiga skramiga cyklar för att komma upp till mitten. Några av vietnameserna som susade förbi på sina moppar skrattade åt oss högröda svettiga turisterna som var knäppa nog att välja fordon utan motor. Nedför gick det desto snabbare och det hade varit bra att ha ordentliga bromsar på cykeln.
Broturen var väl värd sin svett men jag kan rekommendera att inte starta cykelturen mitt på dagen när solen bränner som värst. Väl över möttes vi av ett lantligt lugn, en och annan moppe passerade men annars var det inte mycket ljud mer än fåglarna och en och annan tupp som gol. Vi cyklade till en början längs med floden där fiskebåtarna låg på rad men vände sedan inåt landet på små vägar som gick genom risfält och småbyar.
Från nästan varenda hus vi passerade hördes ”hello, hello”, de små barnen som inte än börjat skolan vinkade och log. Vi stannade och köpte vatten, tänkte äta nåt med men det var svårt att göra sig förstådd så vi fick hoppa över det, om vi hade ätit kött så hade vi kunnat ta vad som helst men att förklara att det inte skulle vara kött i maten var inte lätt. Det hade varit smart om vi hade lärt oss det på vietnamesiska konstaterade vi.
Ön är känd för sina fina träsniderier och olika typer av traditionella hantverk. Det går organiserade turer hit om en vill se den delen av kulturen men vi valde att bara cykla runt på egen hand. Vi tog inte så många bilder här men några filmsnuttar blev det innan kameran bestämde sig för att lägga av för dagen.
kapusta family on tour 