kapusta family on tour

Efter att ha ändrat lite i resrutten åkte vi efter drygt en vecka på Koh Lanta vidare till den lilla ön Koh Bulon. Enda vägen dit är med speedboat och resan skulle enligt färjebolaget ta två timmar.

Hade hört både bra och dåligt om att åka speedboat i Krabi-området och var lite nervös, jag gillar egentligen inte att åka båt. För säkerhets skull tog vi åksjuketabletter alla tre och var noga med att kolla så det fanns ordenliga flytvästar ombord.

Båten stannade till och släppte av och hämtade upp folk på ett par olika småöar under den första timmen, vädret var lugnt och allt var helt ok. Vi lyssnade på ljudböcker och hoppades att tiden skulle gå snabbt.

Men så fort vi styrde ut från den sista lilla ön och närmade oss större öppna vatten började det blåsa upp ordentligt. Båten flög över de höga vågorna och slog ner så vi alla hoppade en halvmeter upp från sätet. Det var hemskt och det blev bara värre och värre. Ett par hade med ett litet barn på dryga året och hon grät och skrek hela tiden. De vuxna runtomkring blev bara mer och mer oroliga, alla tog på sig flytvästar, en kvinna mådde illa och fick byta plats. Det enda jag tänkte var ”om vi kommer fram levande så ska jag ALDRIG mer åka speedboat”, jag var ordentligt rädd sista biten.

Till slut, en timme efter tidsschemat och efter två timmar med hjärtat i halsgropen, närmade vi oss äntligen Koh Bulon. Vi var ganska omtumlade efter båtresanoch avundades inte de stackarna som var kvar på båten och skulle vidare till Koh Lipe. Vi fick hoppa över i en longtailbåt som tog oss den sista biten in mot land. Bara en kvart efter att vi gått i land lättade molnen runt ön, solens strålar nådde marken och vi insåg att vi kommit till paradiset.