Det var med blandade känslor vi klev av tåget i Malmö. Efter tre månader på resande fot var det tufft att inse att äventyret var över. Den här resan var på många sätt vår drömresa, något som vi längtat efter i flera år, och nu var den över. Vet inte om och när vi skulle få möjlighet att göra något liknande igen.
Första dagarna var det ändå lite skönt att sova i sin egen säng, träffa familjen och katterna igen. Men sen slog den post-traumatiska-efter-semester-ångesten till stort. Vardagen kändes inte alls kul. Lämna på skolan, skynda iväg till jobbet, stressa hela dagen, hämta på skolan, tvätta, handla, städa, laga mat… ja, ni vet ju hur det är. Vardagen har nog aldrig förr känts så meningslös och tråkig än vad den gjorde under våra första veckor efter resan. Efterhand har det lättat lite och vi kunde se de positiva sakerna hemma igen.
Det var ju faktiskt jättekul att träffa vännerna igen, även kollegorna på jobbet och alla frågade om resan så vi fick återuppleva känslan igen lite i början. Vi uppskattar också att det är ordentlig sprutt i duschen varje dag och att vi kan dricka vatten direkt ur kranen, sådant som vi vanligtvis tar för givet men som känns som lyx igen efter några månader i sydostasien.
Det tog dock inte lång tid innan vi började tänka på semester och resor igen. Efter att ha jobbat två timmar första arbetsdagen så ansökte jag om fyra veckors semester i sommar. Efter ytterligare nån vecka bokade jag en weekendresa för mig och Tim, mer om den snart. Sen kändes allt ganska bra igen.
En sak som vi verkligen har med oss efter resan är att vi ska se till att få mer ledig tid tillsammans och att det är viktigt att kunna uppleva saker ihop som familj. Att inte bara stressa runt i vardagen utan faktiskt ta oss tid att vara tillsammans.
I sommar kommer vi mesta att vara hemma, eller rättare sagt mest hänga i kolonistugan. Måste spara lite på slantarna lite nu, vi vet inte exakt när men inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi att åka iväg på en längre resa igen.
kapusta family on tour 