Så var det dags att åka vidare och det kändes väldigt sorgligt. Vi älskade Luang Prabang och ångrar att vi inte planerat in längre tid här. Människorna här är så vänliga, naturen så vacker, maten god och stämningen så skön. Det råder ett lugn här som vi inte upplevt någon annan stans hittills. Förstår dock att livet inte alltid är så lätt för en del av människorna här, många är väldigt fattiga. Vi har fått se den sidan med.
Vi har bara fått uppleva ett litet smakprov av Laos men hoppas att vi någon gång kan återvända för att se mer av landet. Har en lång lista i huvudet över ställen jag vill besöka och Laos hamnade nu högst upp på ”återbesökslistan”, tätt följt av Kambodja som jag skrev om tidigare. Det är inte lätta att planera för en flera månader lång resa men oplanerade resor är inte min grej heller och då kan det bli så här. Sett i backspegeln så borde vi planerat in mycket längre tid i båda dessa länder och skippat något annat men det är lätt att vara efterklok. Längtar redan tillbaka till de härliga morgnarna och solnedgångarna vid Mekongfloden!
kapusta family on tour 