Efter ett par veckor i inlandet var det härligt att komma ut till kusten igen. Hoi An har två stränder inom cykelavstånd – Cua Dai och An Bang. Den förstnämnda ligger närmast men är inte så fin så det är helt klart värt att trampa på 1,5 km extra för att komma till An Bang beach.
Vägen till stranden går genom småbyar, mellan risfält och räkodlingar. Tuppar galer, bönderna arbetar på fälten, lite då och då traskar en ko över vägen. Cykelturen i sig är minst lika bra som slutmålet.
När det är ungefär en kilometer kvar till stranden hoppar min kedja av, attans. Efter ett par misslyckade försök att få på den börjar vi fundera på om vi ska gå tillbaka istället. Då stannar en kille på moppe till, kollar cykeln, skakar på huvudet och kallar sedan till sig en annan kille som sitter på ett fik i närheten. Den andra killen fixar kedjan efter lite meckande. Ingen av dem kan nån engelska men vi tackar och försöker se glada och tacksamma ut. Vi funderar på om vi ska ge honom en slant som tak men innan vi hinner reagera så har killen gåttt tillbaka till sitt kaffe. Vi cyklar vidare på den vackra vägen ut mot havet.
Stranden är låååång och kantas här och där av solparasoller i bambu och serveringar. Det är inte något turkostklart vatten som på paradisstränderna i Thailand men ändå jättefint, lagom långgrunt och med lite vågor att guppa i. Vi cyklade till An Bang beach två dagar under vår vecka i Hoi An och vi gillade verkligen den här stranden. Det var inte särskilt mycket folk, varken på stranden eller i vattnet, solen värmde, havet svalkade, fruktshakes var billigt – ganska perfekt alltså.
Solbäddarna och parasollerna tillhör restaurangerna men är gratis att använda såvida du köper lite dricka och lunch under dagen. Helt ok deal tycker jag, det är rimliga priser på både mat och dricka, men det uppstår en hel del irritation mellan turister och restaurangerna dagarna i ända då det är väldigt otydligt vad som gäller. Inkastarna är rätt så påstridiga och tjatar om gratis solbäddar, först när folk har lagt sig tillrätta får de reda på att de måste köpa något i restaurangen innan dagen är slut. Helt rimligt tycker jag men mycket bättre om det var tydligt från början, många turister som blev sura.
En annan källa till missförstånd är vad som gäller för cykelparkeringarna. Det är inte tillåtet att ställa sin cykel var som helst men det finns offentliga parkeringar som kostar några kronor. Alternativet är att låta något av caféerna längs med vägen passa cykeln åt dit mot att du köper en stor flaska vatten av dem (för 5 kr), ett prisvärt alternativ. Problemet är dock liknande som med solbäddarna, det skyltas om gratis parkering och kravet på att köpa vatten av dem påtalas inte på en gång. Det blir onödigt mycket tjafs, det hade varit mycket bättre om de tydligt skyltade om vad som gäller från början.
kapusta family on tour 