En av de bästa sakerna med Hoi An är att det är så lätt att ta sig runt på cykel. Trafiken inte så hetsig så det är inga problem att cykla med barn bakpå heller. Staden är omgiven av risfält och räkodlingar och runt dem går ett stort antal mindre stigar och smala alsfalterade gångar, perfekta för att upptäcka livet på landet på egen hand.


Här och där dyker det upp en grönsaksodling med långa raka rader av olika grödor; morötter, kål, sallad, jordnötter, lökp och pumpa. Bönderna sköter sina odlingar med perfektion, inte ett ogräs så långt ögat når.
Det är hett i luften, det är nästan så att man kan se luften vibrera vid markytan. Överallt är det vatten, små konstgjorda rännor och kanaler för vattenuppsamling, på risfälten och i små sjöar och dammar runt odlingarna. Vattenhyacinterna växer vilt och breder ut sig över stora ytor på vissa ställen.

Då och då dyker det upp några kor som korsar vägen, några vattenbufflar badar vid kanten, en orm slingrar längs stigen. De fina vita fåglarna sitter ute i risodlingarna och lyfter samtidigt när vi cyklar förbi. Det är så vackert att det knappt går att beskriva.
