Efter två härliga veckor lämnar vi Phu Quoc och reser vidare mot Ho Chi Minh City. Den här gången väljer vi att ta färjan till fastlandet för att sedan, efter ett kort stopp i Rach Giá, resa vidare med minibuss till landets största stad. För att köpa färjebiljett måste man ta sig till biljettkontoret i Duong Dong. Det går bra att reservera biljetter per telefon men de måste hämtas ut inom några timmar. Så vårt hotell bokade biljetterna och vi fick ta taxi in till stan för att hämta ut dem dagen innan vi skulle resa.
Färjorna till Ha Tien och Rach Giá på fastlandet går från den östra sidan av ön och dit tar man sig enklast med med taxi. Vårt hotell fixade gratis skjuts dit men chaffören var ny och körde vilse så var rädda för att missa färjan.
Väl framme i hamnen var det ganska rörigt, vi visade våra biljetter och blev hänvisade till en av båtarna där folk höll på att gå på. Precis när vi skulle lämna in våra väskor visade vi våra biljetter igen och då visade det sig att vi var på fel båt. Så det var bara att lasta av väskorna igen och springa över till den andra färjan. Det är ofta lite rörigt på stationer och i färjeläger, engelskkunskaperna är det sisådär med så vår erfarenhet är att det verkligen lönar sig att vara ute i god tid samt dubbel- och trippekolla så att man hamnar på rätt båt, buss eller tåg.
Överfarten Phu Quoc-Rach Giá tog drygt två timmar, vattnet var lugnt så båtresan gick jättebra. De tog bara på så många som det fanns sittplatser, alla hade egen sätesreservation och det fanns toalett på båten. Det fanns flera tv-skärmar men underhållningen var kanske inte precis i vår smak. Först visade de en smörig vietnamesisk musikal och sedan en väldigt våldsam actionfilm. Vi pluggade in hörlurarna och lyssnade på egen musik istället, Tim spelade på sin surfplatta.
Väl framme i hamnen i Rach Giá var det kaos i taxikön. De flesta på båten var vietnameser och de försvann snabbt iväg i privata bilar och taxi. Kvar stod vi och några till turister och tjafsade om priset. De vägrade köra på taxameter och ville ha minst det dubbla mot vad vi trodde att det vanligtvis kostade till vårt hotell. Taxichafförerna vägrade köra oss för det priset vi föreslog. Efter över en halvtimmes tjafs gick till slut en av dem med på att köra oss för ett något högre belopp. Det visade sig vara på tok för högt i alla fall, taxametern som ändå var på, visade en femtedel av det chaffören ville ha. Efter lite tjafs och att en personal från hotellet frågat vad som stod på slutade det med en kompromiss. Detta var enda gången vi har haft problem med taxi i Vietnam, vanligtvis kör de på taxameter och vi har aldrig varit utsatta för lurendrejeri när det gäller taxi i landet förut.
kapusta family on tour 