Det är dags att resa vidare till Ho Chih Minh City. Det är inte mer än drygt 25 mil dit men på grund av vägarna och trafiken tar det drygt 6 timmar med minibuss (inklusive en halvtimmes stopp för att handla och gå på toaletten).
Självklart är det mycket bättre för miljön att skippa flyget men en sak som dessutom är kul med att resa med buss eller tåg i Vietnam är ju att man får se så mycket under vägen. Den här gången fick vi se en hel del av området runt mekongdeltat. Vi passerade cafér och lunchställen, tempel, skolor och arbetsplatser av olika slag. Vi körde över mängder av broar över mekongflodens förgreningar. Vi såg de mest kreativa sätt att lasta saker på en motorcykel.
Vi hade förberett oss på några jobbiga timmar, att baren skulle vara rastlösa och att det skulle bli en hel del gnäll men resan gick faktiskt över förväntan. 7-åringen lyssnade på ljudbok nästan hela vägen och minstingen sov större delen av resan.

Minibussen var rymlig, hade bekväma säten, fungerande AC och föraren körde lugnt. Det enda som saknades var bälten.
Trafiksäkerheten är definitivt en sak som är jobbig när man reser med småbarn. I Sydosasien är det inte särskilt vanligt med bilstolar till barn och kan vara väldigt svårt eller omöjligt att få tag i. När det finns möjlighet att boka bilbarnstol gör vi såklart men i Vietnam finns det sällan och man tvingas ofta ha de små i knät istället. Vi hade kunnat ta med eget babyskydd till den lilla men då oftast saknas riktiga bälten i både taxibilar och minibussar är det ingen poäng att släpa med den. Även om bälteskudde är att föredra så är i alla fall Tim tillräckligt lång för att sitta utan nu.